Jag skulle springa hem från jobbet. På grund av först tidig lunch och sedan lite övertid var jag rätt så orkeslös när det var dags att springa. Vi har ett litet lager gamla fanta, så jag knäckte en och tog några klunkar. Socker är ju onekligen sjukt effektivt.
Stack iväg mot korsvägen där jag tänkte ta bussen sista biten. Det var slirigt och moddigt i snön så det gick inte så fort, men jobbigt.
När jag kom upp på toppen av Göta älvbron tog jag två rofyllda bilder mitt i trafiken.
Jag sprang neråt, ökade lite och tyckte att vaden kändes lite konstig. Jag sparkade i rumpan, höga knän och försökte sparka bort obehaget. Istället todde jag att jag fick kramp. Stannade förvånat och försökte stretcha , men jag kom inte åt. Det var alltså inte kramp.
Stapplande tog jag mig till bussen i och åkte kollektivt hem. Vad hände? Varför strejkar vaden nu? Jag har fått en liten(?) muskelbristning och jag hoppas att det går över snabbt. Det här orkar jag inte med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar