Styrka

Det har inte blivit många meter löpta, men det är klart jag tränar. Spinning (dessvärre århundradets tråkigast pass), simning (när ska frisimsandningen lossna?), yoga (på den lilla golvplätten i sovrummet) och en hel del styrka. Eller "en hel del" är kanske att ta i. Men för att aldrig vara i gymmet är jag nu där "en hel del". 

Jag kör programmet från Runners world. Jag börjar bli bättre på några övningar, andra är jag fortfarande bedrövlig på.

I december börjar mitt träningskort gälla på Friskis i Mölnlycke och de har ett stort och inte fullknökat gym.

Friskisställena i stan är ofta ganska packade med folk, och jag vill inte känna någon stress över att jag ockuperar plats som någon annan väntar på. Även om jag såklart har lika mycket rätt till det där utrymmet, såklart. 

Imorse var det nästan helt tomt på Friskis Eriksberg. Perfekt.

Ska köra någon vecka eller två för att få in rutinen på att göra övningarna, sen blir det mer spring!

Berlin marathon 2015.

Hurra! Ich bin dabei! Nu jävlars ska jag träna upp mig!

Lever som jag lär i en hel dag!

Jag skall icke slå mig för bröstet för en dag är ingen dag, men jag är ändå sjukt nöjd med att jag kom iväg! Jag sa igår att jag behövde mer styrka/rehab och idag pallade jag mig till gymmet. Gymmet. Där är jag nästan aldrig. Eller jag gör åtminstone inget nytt när jag är där. Kanske stretchar en stund. Står lite på händer för skojs skull. Men idag hade jag med mig senaste Runner's world och följde deras träningsprogram. Det var trx-band, kettlebells, bosubollar allt möjligt i det där programmet.

De har ofta träningsprogram eller övningar i tidningen, och jag brukar strunta i dem, men just det här kändes som att det var precis vad jag behövde. En massa styrka och balans för höfterna och låren.

Hela programmet var åtta olika övningar. Jag tog tre i taget, de som liksom låg nära varandra rent fysiskt på gymmet. 

Först trx. Benböj på ett ben i taget, sedan rumplyft + sträcka ut benen med fötterna i trx-bandet (sweet lord!) och sen en slags tvärtom situp. Stå i plankan med fötterna i trxen, kryp ihop och sträck ut. 

Phu!

Sen gjorde jag en liten station med dutta-foten-i-golvet-benböj på bräda, utfall på ett ben och svinga kettlebell (där körde jag med 12 kg). 

Avslutade kalaset med balans/sidostyrka på pilatesboll och "Mo Farrahs benövning", dvs sidopkanka med bendrag på bosuboll. Döden! 

Just det ja, foamrollade det sista jag gjorde. Vader, framsida lår och baksida lår. Tog höften också och det gjorde svinont. Inget som gör så ont kan vara dåligt. Det bara måste vara bra.

Cyklade hem och yogade en halvtimma. Körde beginners combination på Yoga studio. Appen är svinbra. En kompis som är mer av en yogi tycker att appen är. Bra på de svårare programmen också. Den kosta e en liten peng, men om man vill yoga hemma/för sig själv är den lätt värd priset.

Min plan är att köra det här träningspasset minst en gång i veckan. Helst oftare. Med tanke på hur asjobbigt och svårt jag tyckte att det var idag tror och hoppas jag på en fantastisk utvecklingskurva.  

12 km med ont

Efter en vecka med en massa vick på Friskis var det skönt att få träna för min egen skull. Inte piska andra till stordåd, utan fokusera på mina egna diton. Hehe.

Jag har ju flyttat men som tur är är skatås stort. Så ca två km hemifrån finns en parkering och ingång till skogarna kring delsjöarna. Jag tänkte springa från parkeringen, runt åttan och tillbaka. Allt som allt 12 km. 

Det var oväntat kallt. Det som skulle vara 9 grander kändes snarar som 2. Jag tog ändå av mig min vindjacka och sprang i endast en underställströja + buff. Och byxor givetvis. Det blev rätt bra. Jag fryser så mycket om kinder och haka. Hade jag haft skägg skulle jag odlat ett redig skepparkrans.

När jag kommit ca 5 km började jag få riktigt ont. Inte bara i höften, mitt stackars problemområden, utan hela rumpan, låret och knät gjorde ont. Och det släppte ju inte. Jag förbannade mig själv för art jag skulle springa så långt. Samtidigt var det inte så mycket att göra. Jag fick ju snällt fortsätta springa. Det var både för långt och för kallt för att gå. Jag kunde ha unnat mig en stretchpaus, det hade nog gjort mig gott, men jag vill ärligt talat helst inte stanna.

Det var en väckarklocka. Jag måste köra mer styrka och sjukgymnastik. Jag är ju svag och ojämn i höften och tydligen fixar det sig inte av sig självt...

Jag tog mig runt, tyckte att jag höll rätt bra fart. Men jag har blivit så långsam! Jag har alltid lyckats hålla mer eller mindre samma tempo, men nu har jag tappat det. 

Så, nu är det bara till att börja träna. Träna styrka och träna kondisen. Hur svårt kan det va?

På ny mark i kolmörkret

Gud vad mörkt det är. Riktigt nattmörkt redan när jag går från jobbet. Deppigt värre. Efter ett par inställda rundor (mörkret och regnet är ju döden för motivationen) hade jag idag gett mig fan på att gå ut och springa. Och jomenvisst, jag tog på mig rätt ordentligt med kläder (knästrumpor, långa tajts, underställströja, reflexjacka och dubbelbuff) och tog mig ut. 

Jag har flyttat nu. Bor i Mölnlycke, i en grannkommun till Göteborg. Jag hittar hyfsat, men jag har inga rundor här. Ovant. I Majorna har jag flera olika rundor i mina kvarter + slottsskogen som jag vet hur långa de är. En 2 km, en 5, en 6, en 7, en 8, en 9, två 10, en 15 och en 22. 

Så dagens mission var att mäta en grundrunda. Trodde den skulle vara 5 km. Var rädd att den bara skulle vara 4. 

Det var mörkt. Och blött. 

Det var jätteskönt. Kändes som att jag var jättestark, svish svish, snabbt och stabilt. Senare, när jag kom hem, skulle jag inse att det fanns en anledning till att det var så behagligt. Det gick visst inte så snabbt... Well well. 

Det är verkligen inte så farligt att springa när det är skitväder. På med lite kläder bara. Det svåraste är att komma ut.

Rundan blev 5,7 km. Vet precis hur jag ska utöka den för att det ska bli prick 6 km. Jag vill ju ha jämna siffror på klockan.

Det ville jag ha i dag med, såklart. Lite tvångsmässigt, javisst. Sprang lite extra i mitt nya hood och fick en jämn, fib summa.