Fem veckor senare

Fem veckor har gått nu. Förbättringen de senaste två, kanske till och med tre, veckorna är frustrerande liten. Jag försöker säga till mig själv att det är en väldigt väldigt världslig sak att springa. Människor över hela världen, ja till och med jag, har betydligt större problem än en tå som förhindrar dem från att motionsspringa.

Denna övertalning går sådär.
Min tåjävel lägger sordi på varenda dag. Jag kan inte sluta bry mig.

Hade det inte varit för min ytterst uttalade maratonsatsning skulle det nog inte varit så farkligt. Den senaste veckan har jag kunnat gå på spinning ordentligt, jag kan alltså variera positioner, måste inte sitta ner hela tiden. Därmed kan jag få mina träningscravings tillfredsställda. Men på grund av maratonet - som jag fortfarande VILL träna till - blir allt som inte är jogg/löpning alternativ träning.
Suck.

Jag fantiserar om att köpa en röntgenmaskin. Då skulle jag kunna se ifall tån var på rätt väg. Jag tror dock inte att det är ekonomiskt försvarbart.
Jag är bara så himla orolig för att den läker fel. Det gör fortfarande ont på ett så konstigt vasst sätt. Precis som när jag precis brutit den (dem), men inte fått av mig skorna så tänkte jag "det skulle kunna vara ett köttsår". Ja, det känns som ett sår.

Som ett plåster på såret (höhö) har jag skafat mig ett annat projekt. Jag ska lära mig crawla. Det har jag velat länge, men när min kompis, egentliegn helt utan belägg, sa att jag hade talang för att crawla har jag på ritkigt börjat snegla på kurserna.
Jag har skaffat gear, testade för första gången i hela mitt liv en badmössa idag. Vad svårt det var att få på den! Har även skaffat ett par simglasögon med någon sorts sugkoppseffekt kring ögonen.

Jag övade lite med badmössan framför spegeln, och lossade lite på bandet på simglasögonen. Sedan var jag redo för selfies med luftcrawl.

Förra veckan hade jag mitt boxpass på Friskis för första gången sedan i maj (låååångt schemauppehåll för mig). Då fick jag även användning för dessa fitnesskor som jag spontanköpte i tron om att de var löparskor. Det var de alltså inte, och jag grämde mig mycket. De går såklart att springa i om man vill.

Hur som helst. Passet gick bra, jag kom ihåg det mesta, men tån gillade inte att springa omkring. Oh nej.  Jag fick sota för det i minst två dagar.

Jag ägnar mig annars åt andra sporter. En kväll ägnades åt dart (på barntavlan). Jag var inte någon darttalang.
Tydligen blir man bättre om man dricker öl. Jag skyller därför på att killen var mer dopad än jag.