Strejkande vader i Stockholm

QMina vader vägrar återhämta sig. Jag förstår inte vad som är problemet. Jag har aldrig haft problem med vaderna, men sedan den där bristningen i februari har de inte riktigt varit sig själva. Jag tyckte som sagt att träningen inför Göteborgsvarvet gick bra, men under loppet checkade vaderna ut och jag kunde inte gå på flera dagar.

Jag tänkte att bara jag vilar ordentligt så kommer det bli bra. Sedan hade jag en väldigt händelserik vecka, och förra torsdagen gick jag från arbetsfri till businesswoman som pendlar till Stockholm. Samma torsdag hade jag mitt boxpass på Friskis och allt funkade bra - förutom upphoppen. de gick verkligen inte bra. Fick nästan kramp och maskade mig igenom resten.
Så i måndags var jag i Stockholm, på det nya jobbet, med denya kollegorna. När jag väl kom till mitt (ganska deppiga) hotell på kvällen var jag helt stissig av nervositet och adrenalin.

Jag längtade efter att springa av mig överskottsenergin. Efter att ha studerat kartan gav jag mig ut och sprang längs med vattnet på Söder.

Det var ett fantastiskt väder och samtidgit som jag älskade att vara ute, hatade mina vader att springa. Jag kände det från första början. Smärtan försvann, stumheten fanns kvar. Men efter 7 km var det som att vaderna gav upp (igen). Jag försökte tänka på löpsteget, aktivera nya muskler, men lagom till att jag var tillbaka vid hotellet vid 9 km var det tack och godnatt, vaderna ville inte springa en meter till.

VAD SKA JAG GÖRA?

Såhär kan jag ju inte ha det. Jag har ett marathon att träna till. Och marathonet kommer vara ett hel-ve-te att genomföra om vaderna inte skärper sig.
Jag har börjat göra excentriska tåhävningar för det har jag läst att man ska.
Alla tips är välkomna, jag famlar i mörkret här :(