Pssst, jag vill ju träna (och lite norrlandsinspo)

Jag tycker inte om det här konstiga som min kropp håller på med. Tror att det är nåt skumt, men det kan ju också vara så att jag har rekordusel kondis. 

Jag sprang 8 dötunga km i de jämtländska skogarna i helgen. Jag var nära fjällen, men dem vandrade jag bara på, kan dock meddela att skogen i närområdet inte var helt platt den heller.

Jag är så deppig över att jag inte kan njuta som jag brukar (OBS att jag inte har nån superkondis annars heller, stånkar på så gott jag kan liksom, men det brukar inte vara så oskönt som det är nu). Därför vill jag testa och se, kanske är jag bara ur form. Kanske går det dåligt för att jag inte har bättre grundkondition än såhär. 

Eventuellt kapsejsar projektet förkrossande snabbt, men då har jag åtminstone försökt. 

Här är bilder från Ånn när jag och icke-kondisen tog oss en tur. Och en andfådd selfie när vägen tog slut och jag fick vända.

Paus från krav, måsten och träningsplanering

Hej hej hallå bloggen. Jag lever.

För ett par veckor sedan behövde jag en paus, behövde checka ut från alla mina träningsplaner och bara skita i alltihop ett tag. Jag vet egentligen inte vad som hände, men jag och kroppen behövde vila - kanske framförallt mentalt. Jag tror att jag var mer stressad än jag kände av, och då började kroppen protestera. I tidigare inlägg spekulerade jag kring om jag var sjuk, min puls rusade och jag var så himla slut, men det var nog "bara" stressrelaterat.

Så nu försöker jag chilla från alla krav, jag oroar min såklart för Berlin marathon vilket är svårt att skaka av mig, men jag försöker öva mig på att inte bry mig. Hälsan först osv.
Jag har inte sprungit en meter sedan förra inlägget, men jag har vandrat i italienska berg, badat i havet och yogat på balkongen.

Kanske kommer jag blogga frekvent snart igen, kanske inte. Vi får se. Det är kul att blogga, med skönt att skita i det.
Vi hörs när vi hörs!

ps, ska ut och jogga i solen nu. Ojalá att det går bra :)