Återkomsten!

Jovisst, nu var det äntligen dags. Min vänsterfot har krånglat sedan efter gbgvarvet och endast varit nöjd när jag haft på mig högklackat. Märkligt men sant. Till och med när jag tagt av mig klackarna när jag varit hemma har foten protesterat. 

I slutet av förra veckan, när allt kändes bättre, testade jag att ha platta skor en dag. Foten tog en stund på sig, men värken som kommer innan jättesmärtan kom tillbaka lik väl.

Men nu får det vara nog. Dags att testa foten. 6 km stod på schemat. 

Jag gick upp strax innan 07, solen sken och jag var livlig som en anemisk. Ut och springa kändes som en helt orimlig förväntning på min kropp. 

Men vi gick ut ändå, kroppen och jag. Shortsväder var det också.

Så fort jag tagit ett par steg kom känslan. Inte den smärtande fotkänslan, utan den där åh va gött det är att springa-känslan. Fantastisk. 

Jag sprang in i Slottskogen. Samma väg som alltid, dvs samma väg som man springer ut ur slottsskogen på gbgvarvet.

Foten höll, kroppen var tung. Mötte några joggare. En som var ordentlig påpälsad. Hen hade pannband och grejer. Jag hatar att bli onödigt varm och klär mig gärna tunt.

Jag väntade och väntade på att foten skulle gör ont men det gjorde den inte. Förutom att flåset är borta gick allt bra. Ska se hur det artar sig. Här är en bild efter springet och ett gäng tåhävningar.
Djuprött nylle är det nya svarta.

Morgonstund

Det är ju jobbigt, men skönt att ha träningen gjord innan man ens hunnit äta frukost. Sedan slipper jag tänka (läs stressa) över träning resten av dagen. I eftermiddag har jag dessutom 101 grejer att fixa pga ska på bröllop imorgon(!) och klänningen jag beställde på internet har inte kommit än(!!!). Hög tid för geniala nödlösningar. Kan behöva all sinnesro jag kan få.

Hur som helst. Tog på mig kepsen. Det var längesen. 

Kepsen var väl skön, men jag kände mig alldeles för sportig. Det är en tunn linje, hur mycket funktionsmaterial kan en ha på sig utan att känna sig utklädd. 

Idag gick gränsen vid kepsen. Mycket tydligt. Men men. Det var ju inte så att jag sprang hem och tog av mig den. 

Jag sprang mina 6 km i slottsskogen. Det gick inte så snabbt, hela jag var trött. Men tankarna på att gå med i en löparklubb väcktes igen. Fördelen med att springa är att men inte behöver passa tider. Men jag skulle kanske behöva/tycka det var roligt med mer uppstrukturerade pass.

Tog en bild på gröna blad. Det här gröna och den här shortsvärmen kan man ju föröka minnas i november...

Kände mig grymt nöjd med att jag kom ut och sprang. Hurra. Sen kom jag in, satte mig på golvet och svettades. Hett värre!